Assassins Creed 2: Recension

Har spelat nu +15 timmar så har fått en uppfattning om vad jag egentligen tycker om Assassins Creed 2. Man spelar unge Ezio Auditore, en son till en adelsfamilj i Florens runt 1770 ungefär då renässansen blomstrade, och det syns verkligen på arkitekturen i spelet som Ubisoft satsat mycket på att försöka få städerna och byggnaderna så likt som det går från historiska dokument och målningar.

Ezio är som sin avlägsna släkting Altair från första spelet ättlingar till lönnmördare under vår historia. Efter några timmars spelande så kände jag att det var tur att jag hade spelat det första spelet i serien då mycket av storyn kommer tillbaka.

Stämningen är det som jag tycker är det bästa med spelet. Friheten är en annan sak. Du kan gå nere på marken som alla andra och stjäla småslantar av folk du råkar stöta ihop med, eller kan du välja att ta dig an städernas hustak där du verkligen får ut det mesta av spelets idé. Du kan nämligen klättra på nästan allt, och det har verkligen utvecklats från det första spelet.

I Assassins Creed 2 är du mycket friare än i det första spelet. Du kan göra "mainquests" där du ofta ska ta kål på någon eller hitta någon gammal relik som ska hjälpa dig på vägen mot att besegra tempelriddarna. Men du kan också rida runt på landsbygden eller springa runt i städerna och göra nästan vad du vill, tävla mot olika personer om vem som är snabbast över hustaket, eller samla olika saker som gör att din karaktär utvecklas.

Assassins Creed 2 är hur som helst ett riktigt bra spel och kommer absolut att vara med och tävla i olika tävlingar som årets spel det råder det ingen tvekan om!

+
Sjukt snygga miljöer.
Man känner sig faktiskt rätt slick som lönnmördaren Ezio.
Lagom svårt.
Bra balans mellan aktion och tänka.

-
Kontrollerna kan vara bångstyriga ibland
Jag blir ibland sjösjuk av alla kameravinklar.

Betyg 9 / 10