SISTABOSSEN

Har nu spelat ut singleplayerläget i Assassins creed: Brotherhood, och jag kan inte göra annat än att applådera. Man blir som insugen i storyn och det kan gå flera timmar innan man ens tänker på nånting annat än att komma vidare och lyckas synkronisera till 100%. Assasins Creed; Brotherhood är ett sandlådespel som GTA som alla säkert känner till men under 1500 och 1600-talet.

Självklart finns det alltid saker att klaga på, ibland buggar det och man förstår inte vad man ska göra eller så är personen som man ska ta död på någon helt annanstans än vad kartan visar. Men det är sånt jag iallafall kan ta när resten är så underbart. Musiken är fantastisk. Har fått chansen att lyssna på den utanför spelet med då jag fick med en skiva med soundtracket till spelet och har lyssnat igenom det några gånger. Ljudeffekterna är med riktigt välgjorda.
Det jag kände va att det är samma grafikmotor som till det första spelet i serien och det va 3 nästan 4 år sedan det släpptes, och det syns tyvärr lite väl ofta.

Men vyerna är enastående ändå och man känner verkligen att man har en riktigt stor stad (Rom) att utforska. Kul också att spelet har verkliga förankringar från Italien under renässansen och det gör att man får en riktigt fin inlevelse. Men det som gör spelet så bra som det är, det är friheten man känner när man kan klättra överallt, man kan ta olika vägar dit man ska och uppdragen är rätt snälla med vilken väg man ska ta till sitt slutgiltiga mål, det uppskattar jag verkligen.

Tycker det är ett givet köp och ger det i betyg: 9 av 10.